Likvärdigt föräldraskap – föreläsning

Den 12 februari kl. 19.00 – 20.00 föreläser jag om likvärdigt föräldraskap i vår tid, utifrån Jesper Juuls böcker och relationistiska tänk, på Barnens eget bibliotek i Stenhamra, Färingsö.

Fri entré. Ingen föranmälan. Välkommen!

Likvärdigt föräldraskap betyder att man betraktar barnet som en människa vars känslor och tankar har lika mycket värde som de vuxnas.

Det kan verka självklart, eller hur? Men ändå är det inte ovanligt att barn avfärdas, bedöms eller nedvärderas på ett sätt som inte alls stämmer överens med en sådan grundsyn. Oftast sker det förstås omedvetet – och det är just därför det är värdefullt att i lugn och ro ägna föräldraskapet en stunds reflektion.

Det likvärdiga föräldraskapet är något vi som är föräldrar nu utvecklar och praktiserar, efter bästa förmåga och utifrån vårt eget intresse och behov. I min föreläsning på Stenhamras bibliotek kommer jag att ta upp både viktiga grundpelare och vanliga utmaningar för oss som vill uppfostra barn utifrån en likvärdig grundsyn.

Värt att notera är att likvärdigheten jag talar om inte innebär att barn ska bestämma lika mycket som föräldrarna, eller att barn ska ha lika mycket makt eller ansvar som de vuxna. Jag är av den åsikten att barn mår bäst av att föräldrarna utövar ett tydligt, personligt och empatiskt föräldraledarskap – där deras behov, känslor och gränser tas på allvar, liksom de vuxnas.

För föräldrar i Ekerö kommun som vill fördjupa sig i den här typen av föräldraskap kommer jag även att hålla en föräldragrupp fyra tisdagskvällar med start den 3 mars. Läs mer här.

Uppfostra goda människor!

family w Pema c

Min familj har under några dagar denna månad haft förmånen av att gästas av en tibetansk lama, Geshe Pema Dorjee, som i nära samarbete med Dalai lama bedriver en mängd olika välgörenhets- och utbildningsprojekt i norra Indien och Nepal. 

Pema Dorjee har en bakgrund bland annat som lärare och rektor för den största av Tibetan Children’s Villages internatskolor för tibetanska flyktingbarn. Han har också utbildat lärare på hög nivå och även amalas, mödrar, som tar hand om de föräldralösa barnen på TCV. Han är djupt intresserad och engagerad i hur man kan stödja barn – ja, alla människor oavsett ålder! – att bli goda människor, för sin egen och allas skull. Det är där vi börjar vårt samtal.

Jag märker att jag reagerar på Pemas självklara sätt att prata om “goda” människor. För mig känns en sådan benämning nästan tabubelagd, i alla fall otidsenlig och politiskt inkorrekt. Det implicerar ju att det också finns onda, och då känns det som att man är ute på hal is… Eller? Inom buddhismen talar man om “ignorance” och härleder onda handlingar till okunnighet, ovetskap. Och då är jag med! Det känns genast mer nyanserat, och, faktiskt, hoppfullt. För då finns det ju möjligheter till utveckling, genom upplysning, förkovran, utbildning, insikt och träning. Möjligheter för oss alla att bli – godare. Oavsett utgångsläget. Det kanske är det viktigaste: strävan framåt, villigheten att förbättra, inte bara för vår egen skull utan för allas. Så verkar det i alla fall vara för Pema, som ständigt återkommer till den här centrala punkten: att göra gott. Och om man inte kan det, så åtminstone inte skada. Det är så han sammanfattar essensen i det buddhistiska budskapet.

– Goda människor är lyckligare, säger Pema. Hoppsan. Ännu ett statement som får mig att haja till – fast i nästa sekund tänker jag att det är min reaktion som är konstig, Det är väl klart att goda människor, om vi nu ska använda den definitionen, är lyckligare. Man blir ju inte glad av att göra andra och sig själv illa. Det tror jag inte att någon blir. Men i vårt samhälle finns idén att om man är god så blir man utnyttjad. Pema ler. Om man blir utnyttjad kanske man behöver utveckla visdom, säger han. Man behöver både godhet och visdom. Om man är vis kan ingen lura en.

– Det är inte säkert att man är lycklig även om man blir mycket framgångsrik i sitt yrkesliv, har gott om pengar, och har utvecklat goda färdigheter och kunskaper, fortsätter Pema. Många blir deprimerade när de går i pension och inte längre har sitt arbete att gå till. Det beror på att de inte byggt upp de inre värdena, parallellt med de yttre.

loving-kindness-and-compassionw11-716x300

Men hur gör man då, för att fostra och utveckla det goda? Och mer specifikt, hur ska vi göra, som lever i ett sekulärt samhälle där det i allt högre grad råder olika meningar om hur man ska vara och vad som är viktigt, där vi alltså inte i så hög grad som tidigare kan hänvisa till tydliga och gemensamma normer? Där “moral” för många har en ganska negativ klang. Hur ska vi som föräldrar göra oss hörda och påverka våra barn positivt?

Pema framhåller att föräldrar oftast är de allra viktigaste människorna i barnens liv, och på ett naturligt sätt har en stor påverkan. Därför är det viktigt att aldrig ge upp barnen, aldrig överge dem, hur de än är, säger han. Det är inte så svårt att påverka dem när de är små, är de äldre kan det vara det svårare.  Om de ska kunna ha förtroende för en behöver man tänka efter så att man säger det man verkligen menar och vill. Så att ja betyder ja, och nej betyder nej, på riktigt.

– Det gäller att vara en förebild för barnen, ett gott exempel, inte om att undervisa dem. Men man kan berätta om sina egna erfarenheter, om sitt eget liv – gärna med humor, säger Pema och skrattar.