Den 17 – 20 mars arrangerade Spread the Word och Universal Heart fyradagarskonferensen Hjärtats väg i Åre. Jag var en av talarna, vilket var oerhört roligt och utvecklande! 

Jag har varit med och arrangerat för fantastiska inspiratörer och lärare i många år. Hjälpt insiktsfulla människor att dela med sig av sina budskap för att bidra till efterlängtad förändring, inifrån och ut. Jag har också ägnat mycket tid och energi åt att ta in, utforska och fördjupa min egen förståelse av sådana budskap. Sålla. Undersöka. Integrera. Praktisera. Så när jag blev tillfrågad om jag ville stå på scenen själv under det här evenemanget så svarade jag ur hjärtat: ja!
Sedan var jag sysselsatt med annat arbete under en längre tid, men så blev det dags att sätta ihop programmet och jag var tvungen att säga något om vad mitt föredrag skulle handla om. Det visste jag ju inte riktigt, men jag drog till med en kvalificerad gissning: “Praktiska steg på Hjärtats väg”. Jag har ju alltid tyckt att det är viktigt att man kan använda sina insikter i praktiken, att de omsätts i vardagslivet och inte bara hamnar på den inre souvenirhyllan eller den ständigt överfulla Facebookväggen. Och Hjärtats väg, ja, där känner jag mig faktiskt ganska hemmastadd.

Men – för som ni säkert förstått kom det ju ett men – veckorna rann iväg, februari kom med sportlov och maginfluensor och förkylningar (nu förstod vi det där med vabruari) och min stund på scenen var plötsligt alldeles om hörnet. Vad hade jag att säga? Och vem sjutton var jag att säga något, egentligen? Jag är ju ingen professor, ingen expert, ingen katastroföverlevare eller underhållare… Jag är ju bara rätt… vanlig? En livspusslande deltidsarbetande egenföretagande tvåbarnsmamma…

Där ungefär ramlade polletten ner och jag kunde sätta mig och börja skriva ner vad jag hade att säga. När jag insåg att jag inte skulle stå på scenen för att jag var speciell och på något sätt åtskild från dem som lyssnade, utan tvärtom, för att vi hade saker gemensamt – då var det plötsligt inte så svårt att hitta saker att prata om.

Jag pratade om cirkeln, och vad den betyder för mig. Om en unik forskningsstudie som pågått i över 75 år där man dragit slutsatser om vad som är viktigast för människors hälsa och välbefinnande. Om vad som skapar goda relationer. Om varför det där med självkännedom är värt vår tid och uppmärksamhet – och om hur man kan fördjupa den.

Det var en sant nöje att få framföra mitt budskap inför den uppmärksamma och uppskattande publiken i Åre! Jag är tacksam för att jag fick chansen – och för att jag får den igen på Universal Hearts event den 28 maj i Stockholm. (Mer info kommer.)

Jag insåg också hur van jag är att vara i dialog med människor. Jag är en erfaren kursledare och föreläser också för föräldrar, men då vanligen i mindre sammanhang än det här. Mitt lyssnande och sätt att ta in dem jag möter är självklara och viktiga delar av den jag är – så att hålla en monolog på scen i tre kvart inför 300 åhörare var på flera sätt nytt för mig. Men det var roligt också att ta plats med det som jag verkligen tycker är viktigt – och det blev mycket väl mottaget! Jag ser fram emot att få utforska det mer.

Senare på dagen höll jag dessutom, tillsammans med min kollega Maria Vikman, en workshop för de c:a 250 kvinnor som deltog i konferensen. “Show up! For you, as you” hette den.  I workshopformen känner jag och Maria oss helt hemma och det blev en mycket fin upplevelse, såväl för oss som för kvinnorna som var med.

Läs mer om “Show up!” här. Vi har en heldag i Stockholm den 1 maj.